Ulrikisen

Ibland kan jag känna mig straffad för grejer jag inte kan rå för. Som ett exempel på detta är min mamma.. Jag orkar inte gå in på detaljer just. Men hur hon beter sig känner jag mig straffad för. Som om det är mitt fel, vilket det absolut inte är. Varför ska jag hela tiden bli jämförd med henne? Vi är två helt olika individer.. Varför vill ingen lyssna på mig vad jag tycker är jobbigt? Det känns som tabu och folk tycker illa om mig för det.. Att jag klagar etc.. Men ingen vet hur det är för ingen vill lyssna. 

 

Puss

Ja vem är jag egentligen? Tänkte försöka bena ur det genom att skriva ner det. Så kanske jag kan läsa det här sen när jobbiga stunder uppstår. Sen vet jag ju inte om allt stämmer till hundra, alltid svårt att beskriva sig själv.

 

Jag heter Ulrika och fyller 25år den 5e juli. Jag är en tjej som är snäll, givmild, omtänksam, glad och öppen för nytt. Jag tycker om att umgås med folk och jag bjuder gärna på mig själv när jag känner mig trygg. I rätt sällskap kan jag verkligen få fram mitt bästa jag. Trygghet är väldigt viktigt för mig. Jag har ganska lätt för att visa känslor, alltifrån glädje till ledsamhet. Faktum är nog att jag är en väldigt känslofylld person och jag låter lite väl ofta känslorna styra över det logiska tänkandet. Men jag är helt enkelt så som person. Jag tycker om att lyssna på andra, ta deras perspektiv och att få nya perspektiv har jag funnit att jag tycker är viktigt. Man blir lätt insnöad på sitt eget om man aldrig tar del av andra. Jag är en person som behöver närhet och en trygg vardag. När det gäller kärlek går jag alltid in helhjärtat och kämpar så mycket jag kan, kan tänka mig att det till och med blir dåraktigt till slut. Kärlek är det bästa som finns i den här världen och det är klart jag värnar om det för det är oersättligt. Jag tycker om naturen och jag älskar att åka skidor. Att svischa nerför backen på ett par grymma skidor och i härligt väder är svårslaget. Jag har åkt skidor sedan jag var 4 år, det är klart det är en stor del av mig.

Jag pluggar till lärare för att jag gillar barn och att se dem utvecklas är häftigt. Se dem växa som individer och allt vad det innebär. Höra vad de tycker och tänker, vad de funderar på och vad de nu kan tänkas säga.

Jag ser mig själv i framtiden som lärare på en mindre skola och har en vardag jag trivs med. Jag har inget behov av den flashigaste bilen eller största huset. Jag bor gärna lite mindre och billigare och kör en billigare bil för att kunna lägga tid och pengar på annat för mig och min (blivande) sambo (och barn senare). Jag vill ha möjlighet att kunna åka skidor och andra utflykter i skog och mark, till fots eller till cykel. Ett hus består av väggar men ett hem består av kärlek. En annan viktig del av mig är det här med camping, antingen med tält eller husvagn (eller annat). Det tycker jag är så himla mysigt och mångsidigt.

 

Det var det jag kom på just nu, måste iväg nu iaf! Blir nog en trevlig kväll! Allt är upp och ner och min framtid känns längre bort än någonsin..

 

Puss

 

 

You're so beautiful
But that's not why I love you
I'm not sure you know
That the reason I love you is you

Being you, just you
Yeah the reason I love you
Is all that we've been through
And that's why I love you

 

 

Igår var jag hemma hos emeli och vi hade en riktigt mysig kväll. Vi fixade mat, Emeli hjälpte mig att färga min hemska utväxt, hade ansiktmasker, fotbad och så tittade vi på film. jättetrevligt och välbeövligt!

 

Idag mötte upp en tjej som jag köpte en bok av och det gick riktigt smidigt. Sedan var jag en sväng på biblioteket och lånade lite böcker inför nästa kurs. Lite barn- och ungdomsböcker. Har börjat läsa "The return of hjärtans fröjd" av Per Nilsson. Den är helt okej :) Lite kryptisk typ :P

 

Nu ska jag försöka fixa något mataktigit och sen släpa mig iväg till gymmet en sväng. Längesen jag var där men det är ju för behandlingen men nu är det dags igen.

 

Usch vad mycket jag tänker, känner och oroar mig. Det är inte hälsosamt för fem öre! Men jag hoppas allt ordnar sig.. Varför skulle det inte göra det liksom?! Jag måste sluta oroa och noja mig så förbaskat. Varför är det alltid så mycket lättare sagt än gjort?! Tror nog många känner igen sig..

 

Läste ett kort stycke i den ovannämnda boken som fastnade lite i mitt huvud.

"Det finns ingen rättvisa. Du kan vara hur schysst och snäll och ärlig som helst men ändå bli fimpad och bortkastad. Den som älskar mest är alltid i underläge. Orättvist men sant."

Så är det ju? Håller ni med? Håller ni inte med?

 

Någon form av mat var det ja! Hoppas jag har något roligare än pyttipanna hemma... :P

 

Puss